Vad är det med mig?
Jag tog mig in med tåget till ystad, gick till mamma för att hämta papper. jag kunde inte gå där ifrån.. Jag bara bröt ihop så mamma fick sitta och trösta mig. Jag älskar när hon gör det. hon får allt att kännas så mkt lättare och bättre, hon skickade hem mig med en klädes kupong, bankkort och bad mig ta hennes klipptid och skämma bort mig själv lite. Hon är bäst <3

 Jag klarar inte av skolan, jag gör det inte, inte nu i alla fall. jag mår dåligt och får ångest över att gå dit. Jag vet att mycket spelar in men som mamma säger så måste jag tänka på mitt eget bästa i första hand. jag vet bara inte vilket som är MITT eget bästa på lång sikt? Jag bara ösnakr att någon skulle ramla ner för himlen och ta tag i mig och rätta till allting och göra allt så himla lätt.  Jag är så guda tacksam för min familj och min Älskade Jonathan.

Kan även tillägga att när jag halvsprang upp för trappan idag fick jag upp ett sånt flås. och mitt hjärta slog dubbelslag så det kundes i bröstet. och när jag gick till tåget fick jag håll. Det kan inte vara bra :P