En oändlig saknad.

I förrgår var det 4 år sedan Morfar gick bort. tiden har bara försvunnit men ändå känns det som det var 20 år sedan jag såg honom sist. Jag älskar farmor och farfar också, jag vet att de alla tre sitter där uppe och tittar ner ibland och ger en hjälpande han. Jag vet att det var någon av er som la handen på Min systers axel häromdagen när hon sladdade. Vem av er var det?

Sedan morfar försvan har Inget varit sig likt, allt har fallit samman. inget och ingen ar som det brukar. det känns nästan lite läskigt. det finns så mkt jag vill skriva men jag Vet att Morfar vet. Det räcker för mig.
Regnbågen kommer alltid ha stor betydelse för mig, den kommer alltid påminna mig o dig och jag är SÄKER på att det var ett tecken. Ett mycket fint tecken!
♥once in your life you find someone Who will turn your world around Bring you up when you're feelin' down♥
Morfar var den personen som fick en att må bra, att förtsätta när det var jobbigt.

Farmor & Farfar - Jag mår så dåligt. Jag känner mig hemsk som låter allting fortgå, även om det inte är jag som kan hjälpa det och kan bestämma. Jag våndas av att veta att ni ser allt som pågår. Er besvikelse. Men ni vet att jag gör mitt bästa. Mer kan jag inte göra för det är inte "mitt val". Jag har fått skuld för massor när allt jag vill är att hjälpa. Jag vet att ni vet. ♥♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0