Jag saknar mina vänner.

och ibland funderar jag lite hårdare på det och då undrar jag om jag verkligen har vänner, för tillfället känns det mest som bekanta som man umgås med, då och då. Jag själv är inte världsbäst på att höra av mig men jag hörde av mig sist, men det är ingen som har ringt mig?

fick höra om en händelse igår. det hade väl inte varit så himla jobbigt och fråga om jag ville följa med. eller?

jag hade en gång en vän jag gjorde allt med, galenskaper, den ena efter den andra.

nu har jag ingen.

men sånt är livet och ja. det är kanske inte så konstigt att man längtar efter en egen familj när man ändå inte har något annat att leva för? så som många andra säger "min vänner är det bästa jag, dom är mitt liv" .. kul för er. min framtid är mitt liv.

OBS! detta är inget böleinlägg och jag söker inte sympati. söker endast vänner.